HAR DU SLUTAT BLOGGA?

Nej men man kan nästan tro det. Efter min match har det varit ganska tyst här och det finns egentligen inga ursäkter, det har bara inte blivit av. Jag gick på pappaledighet i Maj och sedan dess har det varit ganska intensivt. Pappa “ledighet” vetifan, den som la till ledighet har nog aldrig varit hemma. Det är ett ganska tufft jobb och just nu är det jag som gör det. Men jag ska inte klaga, vädret är grymt och mitt på dagen får jag min break på ca 2 timmar och då hinner jag med att både träna, städa lite och jobba lite.

Det har blivit en hel del styrkepass i vårat fantastiska garage. Har satt ihop ett program som fungerar bra för mig och som bygger lite volym förhoppningsvis. Jag kör just nu en period med 20 reps x 3 set och sedan kör jag två övningar efter varandra och vilar sedan 1 minut. Totalt blir det 360 lyft och sedan avslutar jag med lite rehab eller bränner allt på min stående boxsäck (ja jag vet att jag lovade lite bilder mm men det har inte blivit av, jag får återkomma). Den fungerar i alla fall väldigt bra och kompletterar befintlig utrustning mycket bra utan att ta för mycket plats. Sista dagarna har jag kört en hel del SW sparring och plattor med Boxar-Putte och det är alltid givande. Vi håller på att smida en bra plan för min stora utmaning som kommer i början på Augusti…

Nu är jag precis hemkommen från ett riktigt bra utomhusfyspass med ca 20 pers från klubben. Vi startade med att springa ned till vattnet vid Nacka Strand, där blev det ett konditionspass med 9+6 övningar, mitsar och stående brottning för att avsluta med 3 intervaller i de vidriga trapporna vid restaurang J. Sen var det bara att kriga sig hemåt och många var tröttare än de någonsin varit. Jag var med på ca 50% av övningarna och det kändes helt ok. Jag får se hur mina höfter och rygg tycker imorgon, springa har tyvärr aldrig fungerat speciellt bra även om jag tycker det är grymt skönt.

Att vara hemma med Tove blir bara bättre och bättre och jag känner att vi börjar lära känna varandra riktigt bra. Lite skumt att man inte känner sitt barn efter drygt 1 år men som kille är man ganska två på pucken första året hur mycket man än försöker. Nu börjar hon ibland kalla mig för Pappa så man sliupper skämmas när hon ropar på mamma och pekar på en mitt i Forum. Ibland pekar hon på Henke och säger mamma och det känns inte helt fel, vi umgås ju ibland nästan som vi vore ihop.. och han är mamman i vårat förhållande.

Nu ska jag jobba lite och sedan kolla in en film. Ha det så bra så hörs vi snart igen, ska försöka uppdatera lite oftare