OM MIG

Jag föddes den 16 Februari 1975 på Nacka sjukhus och döptes till Jan Ricard Carneborn. Mitt första levnadsår bodde jag i Tyresö (Krusboda) men flyttade sen till Solstigen 14 i Skuru/Nacka. Där bodde jag med min mamma Annika, min pappa Janne och katten Frida fram till 1980 då lillbrorsan Ralf dök upp. Vi hade det väldigt bra på Solstigen med en stor tomt att leka på och många kompisar på gatan och nära till skogen och badplatser. Det var en väldigt bra och trygg plats att växa upp på.

Jag gick i låg och mellanstadiet i Saltängens skola och högstadiet i Skuru skola. När det var dags för gymnasiet blev det samhällsvetenskaplig linje på Nacka gymnasium och hyfsade betyg även om jag inte tyckte det var speciellt kul att plugga utan hellre hängde i cafeterian eller tränade.

Idrott var tidigt viktigt för mig och jag har provat flera idrotter men fastnade för handboll och ju-jutsu. Jag provade även fotboll men efter några misslyckade träningar och efter att ha slagit Sveriges förmodligen lösaste straff på Rami Shaaban så la jag ned proffsdrömmarna i fotboll.

Skateboard var en stor del i mitt liv från 5:an och upp genom högstadiet. Tillsammans med min polare Pelle åkte jag bräda och kollade på skatefilmer. När vi inte åkte bräda så snurrade vi skivtallrikar och lekte DJ:s och var nog under en tid coolast i hela Nacka…

Jag hade ett stort kompisgäng under högstadiet som jag umgicks med och åkte på flera utomlandsresor med. Jag har åkt skidor i Val Disere och Val Thoréns, öluffat i Grekland, buss luffat på Nya Zeeland och backpackat i Asien. Alla dessa resor är jag väldigt glad att jag har gjort och minnena bär jag med mig hela livet.

Musik har alltid varit en stor del i mitt liv men inte att jag har spelat något instrument (förutom gitarr på lågstadiet) utan jag har alltid lyssnat på musik och köpt mycket skivor och fascinerats av tekniska prylar. Ibland har jag gillat prylarna mer än själva spelandet eller lyssnadet.

Efter gymnasiet jobbade jag i ett år, åkte till Grekland på långsemester innan jag gjorde lumpen på idrottspluton i Kungsängen. Efter lumpen blev det mera jobb och full satsning på ju-jutsun i några år tills jag kom in på Bosön idrottsinstitut 1997. Där tog träningen ytterligare fart och jag fick en bra utbildning på köpet. Under tiden på Bosön jobbade jag extra på Poseidon Hälsocenter i Nacka Strand som sedan blev min arbetsplats i 10 år. Jag började som boxinstruktör, jobbade i receptionen, var ansvarig för företagsevenemang, idrottslärare och på slutet styrkeinstruktör och personlig tränare.

1999 träffade jag och blev förälskad i Pernilla Gunnarson från Linköping som då hade kommit med i landslaget i ju-jutsu som jag tillhört sedan 1994. Efter att ha haft ett distansförhållande i nästan ett år fick hon jobb här och flyttade upp till Stockholm. 2006 fick vi vår äldsta dotter Julia och året efter gifte vi oss. I mars 2009 kom Tove och vi bor nu i ett hus i Lännersta och trivs väldigt bra.

Under många år har jag drömt om att få jobba med det jag tycker om allra mest och år 2006 tog jag steget och sa upp mig från min dåvarande anställning på SATS för att jobba med Nacka Dojos och mitt eget företags verksamhet på heltid. Jag har aldrig ångrat mig och är väldigt lyckligt lottad att få jobba som jag gör varje dag.

Jag är en person med lätt till känslor och det händer att jag gråter till pampiga amerikanska storfilmer. Jag har barnasinnet kvar och tycker om att skratta och ha kul och tycker inte att det får bli för allvarligt. Samtidigt har jag en väldigt ordningsam sida där jag ställer höga krav på min omgivning och på mig själv.

Mitt liv är som allra bäst när det är varmt och skönt, när tekniken fungerar och det ligger ett bra soundtrack på i bakgrunden när jag leker med mina barn. Jag tycker om att vara med andra människor men trivs också väldigt bra med mig själv.

Mitt ordspråk lyder:

“Ichi go, ichi e”

Och betyder lite fritt översatt från Japanska: “Ingen dåtid, ingen framtid, bara här och nu”

Läs mer om mig på dessa länkar om min idrottskarriär, familj och mina utbildningar