Idrottskarriär

När jag var sju år började jag spela handboll för att min största idol på den tiden, min kusin Christian “Gigge” var duktig kantspelare i Skuru med nr 6 på tröjan. Det blev många år i Skuru för mig (med nr 6) och jag har väldigt mycket minnen från den tiden med många turneringar och resor tillsammans med laget. Jag satsade hårt och ville nå långt och fick även möjligheten att spela med äldre lag och även för A-laget som 17 åring. Skurus herrlag  låg på den tiden i division 2 (under elitserien). Samtidigt med handbollen hade jag tränat ju-jutsu sedan 12 års ålder och när jag fyllde 18 kände jag att det var dags att välja, det blev ju-jutsun.

Jag började min kampsportsträning med att följa med några kompisar från skolan på Aikido. Då visste jag inte så mycket om vilka kampsporter som fanns men jag var nyfiken och ville prova. Jag gav Aikidon nästan 1 år men kände nog hela tiden att det var något som saknades (dessutom träffades vi ett gäng varje Lördag i dojon och sparrades enligt helt galna regler så jag hade ett sug efter något mer). På Tisdagarna tränade Aikido gruppen på delad matta och på andra sidan tränade min nuvarande klubb och Ingemar Sköld var instruktör. Jag kom på mig själv med att oftare och oftare snegla på vad de gjorde på den sidan. Där var det fighters som Musse Hasselvall, Martin Sjöberg, Nicklas Poijes, Annika Sköld, Danne Lindén mfl som både fick slå och sparka, kasta och låsa ut varandra på marken. När min moster Gunilla som tränat för Ingemar i många år (Gunilla var en av Sveriges första svartbälten) gav mig en reklamlapp för Nackas träning och sa  -Ska du inte testa Ju-Jutsu? då tog jag steget och terminen efter stod jag på andra sidan lokalen och har varit kvar sedan dess.

Jag kände direkt att jag hittat något som passade mig och jag fick förmånen att från början ha Ingemar som instruktör. Ingemar är en fantastisk instruktör och människa och är idag min “äldsta bästa vän”. Jag hade också turen att komma in i föreningen då den växte väldigt mycket och vi hade många fighters som var duktiga och satsade på tävling. Ju-Jutsu har aldrig varit någon stor populär idrott som Tae-Kwon Do eller Karate som hade storhetsperioder under 70 och 80 talet med mycket publicitet. Ju-Jutsu har alltid varit lite av varje och inte fått så mycket uppmärksamhet men för oss som körde det var det komplett och vi gav allt för det var och är väldigt svårt att bli bra på att tävla i en idrott med så många skilda moment. Det krävs en väldigt bra aerob kapacitet men även förmågan att prestera max under korta explosiva sekunder där det inte finns tillgång till syre. Man måste vara snabb och rörlig på fötterna för att kunna slå och sparka snabbt  för att i nästa sekund vara stabil och stark och hålla fast någon på marken. Detta tränade vi på så mycket vi kunde och kompletterade med Judo och Karate träning.

Under flera år satsade jag även som sagt på handbollen i Skuru IK och flera dagar i veckan var det dubbla träningspass och aktiviteter varje helg. Jag är dock väldigt glad för den kombinationen då båda idrotterna hjälpte mig att bygga upp en stark och snabb kropp och jag hade dessutom väldigt roligt under tiden. Det gick bra att kombinera dessa idrotter upp till 18 års ålder men sedan kände jag att det var dags att välja och då blev det ju-jutsun för jag ville ha kontrollen själv, en individuell idrott passade mig bättre.

Min första tävling var i 1991 i Linköping, på SM Jag hade tränat i fem år och började bli sugen på att testa att tävla. På den tiden var man tvungen att ha brunt bälte för att få ställa upp och tävla och jag hade haft blått (graden innan brunt) i 1 år. Jag träffade Ingemar på en buss från Slussen på väg till träningen och han frågade mig då om jag inte var sugen på att tävla? -Jo det är jag sa jag men jag har ju bara blått. -Det löser vi sa Ingemar, då får prova att gradera till brunt innan tävlingen. Från det mötet på bussen så förändrades mitt fokus totalt och jag hade nu en tävling att se fram emot. Det gick sådär på tävlingen, jag vann första matchen, ledde mott SM 2:an från året innan då jag blev varnad för hård kontakt och sedan diskad då jag slog rakt i ansiktet. För detta fick jag ett mycket hedrande pris av Musse och Ingemar för “enda Nacka tävlanden som blev diskad” men samtidigt mycket beröm och mersmak. Många fler tävlingar följde och tidigt så kände jag att det var detta jag ville göra och jag ville försöka bli allra bäst.

Jag blev uttagen i landslaget första gången 1994 och var med på VM i Bologna och slutade 5:a. Då slog jag båda de två som sedan kom 3:a men förlorade mot Bertrand Amoussou i semifinalen. Jag representerade sedan Sverige 10 ggr på internationella mästerskap och har med det förmodligen en av Sveriges längre meritlistor inom kampsport.

Grader:

Ju-Jutsu
1 dan, 1996
2 dan, 1999

Sport Ju-Jutsu
3 dan, 2002
4 dan, 2010
5 dan, 2010

Judo
Brunt bälte, 1996

Brasiliansk Jiu-Jitsu
Blått bälte, Augusti 2001
Lila bälte, Februari 2006
Brunt bälte, November 2008
Svart bälte, Januari 2011

Främsta tävlingsmeriter:

JJIF Ju-Jutsu:

SM-Guld:
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2002
2003
2004

VM
2004 (Madrid) 5:a
2002 (Uruguay) 3:a
2000 (Köpenhamn) 3:a
1998 (Berlin/Tyskland) 3:a
1996 (Paris/Frankrike) 3:a
1994 (Bologna/Italien) 5:a

EM
1999 (Leeds/England) 5:a
1997 (Stockholm/Sverige) 3:a
1995 (Aten/Grekland) 3:a

World Games
5:a 2002 (Akita/Japan)
2:a 1997 (Lahti/Finland)

Danish Open
1:a 2002
1:a 2001
1:a 1995
1:a 1994

Swedish Open
1:a 2002
1:a 1994

German Open
1:a 2002
1:a 2001

Gota Open
1:a 1993
1:a 1994
1:a 1999
1:a 2000

Brasiliansk Jiu-Jitsu:

King of the beach
1:a 2001

Stockholm Open BJJ
1:a 2010
1:a 2002

Scandinavian Open
1:a: 2003
1:a 2004