SVARTBÄLTE I BJJ
Jag graderades av Marcelo, min instruktör i Brasiliansk Jiu-Jitsu till svartbälte i Söndags och det känns fantastiskt och jag är stolt och glad att jag nått denna grad. Jag känner också att “nu börjar det”. Jag tycker om det tankesättet att det är när man når svartbälte som det hela börjar, vägen fram är en förberedelsetid och det är vid svart som eleven kan tillgodogöra sig alla tekniker och börja utveckla sin stil på djupet, lära ut och förstå sammanhanget bättre. See one, do one, teach one.
I BJJ startar man på vitt bälte och det gjorde jag runt 1998 då jag första gången kom i kontakt med BJJ. Innan dess hade jag tränat japansk ju-jutsu sedan 1986 och då brottades vi också mycket men med en helt annan pedagogik och i stort sett bara med överkroppen (skulle det visa sig). 1997 hade vi ett klubbmästerskap i oljebrottning och som en förberedelse för det så gick jag och tränade sambo hos Nikolaj Malmqvist några gånger. På mattan fanns pionjärer som Rikard Andersson, Omar Bouiche mfl och även om jag var mitt upp i min satsning och i ganska bra form så hade jag i stort sett ingenting att sätta emot när tempot ökade. Detta fick oss (jag, Musse, Nicklas P, Ingemar mfl) att inse att det fanns något annat därute och jag blev nyfiken. Jag tränade runt på lite olika klubbar och mötte fighters som alla hade ett helt annat sätt att fightas på och det var frustrerande för jag fick för det mesta pisk.
Med Saulo Ribeiro 2003. Notera frillan på mig och försöket att se cool ut.
Jag var nere på Hilti flera gånger och fick rulla med alla deras duktiga fighters. Kommer ihåg att jag och Andy åkte ned till Hiltis första lokal i fryshuset men hade tagit fel på tiden och missat passet. På mattan satt en kille jag kände igen, det var Marcus Widengren som då var blåbälte (numera svart och nybliven vinnare av European Open). Marcus erbjöd sig att köra med oss och det tackade vi snabbt ja till. Jag visste inte riktigt i vilken ordning bältena kom i BJJ och för mig var blått ca 2 års träning så jag (dumt nog) tänkte jag att det här ska nog gå vägen. Första rundan gick nog ganska bra men sedan ökade Marcus tempot och både jag och Andy fick klappa på gistrypningar från helvetet. Fan vad coolt kände jag, här finns det mycket kunskap och det blev en del besök hos Hilti när det fanns tid mellan ju-jutsu tävlingarna. Jag hamnade på ett pass i Göteborg som Johan Blomdahl drog med mig på. Passet leddes av Richard Bohlenius och med på passet fanns Roland Cronestad och en liten lovande fighter som gjorde ett av sina första pass, han hette Pilo Stylin och är numera meriterat svartbälte och ordförande i BJJ förbundet.
Ett nytt sätt att “ta rygg” på Royce Gracie 2001.
Jag deltog på ett helgseminarium med Royce Gracie år 2001 och blev graderad till blått bälte efter den helgen. Det var ett konstigt sätt att gradera förstod jag i efterhand eftersom jag inte hade någon möjlighet att fortsätta träna för Royce. Jag tävlade första gången i renodlad grappling på King of the beach samma år och vann guld efter 4 matcher. På det första Stockholm Open 2002 gick jag tre matcher och vann guldet i en final mot Altan Celik.
Jag, Johan och Marcelo i Rio 2002. Sen blev det Ballentines och Hed-Bull
I November 2002 åkte jag på VM i Uruguay i ju-jutsu och efter det åkte hela landslaget till Brasilien och jag träffade då Marcelo första gången. Johan hade tränat för Marcelo i Göteborg tidigare och sa att “professor Yogui” skulle hämta oss på flygplatsen. Jag såg framför mig en äldre man, en professor men när Johan pekar på en lufsande glad björn som kommer emot oss så inser jag mitt felantagande och förstår att professor är samma sak som sensei, lärare. Tiden i Brasilien blev fantastisk, jag förlovade mig med Pernilla 
och jag och Johan stannade kvar i ca 2 veckor och tränade för Marcelo morgon och kväll. Och då förstod jag att det fanns ytterligare dimensioner av denna fantastiska idrott och jag fick slita som ett djur mot 15åriga lilabälten och flerfaldiga världsmästare (läs Cafe Dantas). Vi hade en helt fantastisk tid, Marcelo var den perfekta värden och visade oss sitt Rio från dess bästa sida.
Boys at Ipanema Jiu-Jitsu.
Marcelo är en fantastisk instruktör med otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Han lyckas alltid pressa ur det sista i mina tekniker och när jag tror att jag gör dem rätt så är han där och rättar och får mig att inse hur lite jag egentligen kan och däri ligger det magiska (Henke! 
) med BJJ att det alltid går att förfina och förbättra de små detaljerna. Vi har upplevt otroligt mycket tillsammans och det är häftigt att få varit med om utvecklingen från att han i stort sett inte pratade någon engelska och vi flög över honom några gånger per år till att han numera bor och arbetar i Sverige. Som i alla relationer kan man tycka olika i vissa frågor och det har vi gjort men alltid haft ett klimat där vi kunnat säga vad vi tycker till varandra och respekterat varandras viljor. Jag uppskattar honom väldigt mycket som min vän och som min instruktör i BJJ och jag hoppas jag får fortsätta att utvecklas till ett bra svartbälte under hans lugna, ibland svarta och metodiska ögon. Obrigado Marcelo!
Jag fortsatte att tävla på Scandinavian Open 2003 och 2004 i blåbältesklassen och vann guld båda gångerna. Vårat samarbete med Marcelo bestod och vi flög över honom ca 3 ggr per år för seminarier, sommarläger mm. I februari 2006 graderades jag till lila bälte, tyvärr hade jag dragit på mig mycket skador på slutet av min ju-jutsu karriär och det gick inte att tävla med den kroppen. Samtidigt föddes Julia och både tiden och motivationen minskade. Jag kände mig klar med att tävla och det kändes först konstigt att inte vara tävlande men efter ett tag helt ok. I november 2008 graderade Marcelo mig till brunt bälte och det var en häftig känsla och då kände jag att jag numera betraktade mig som en BJJ utövare i första hand eftersom jag pga av problem med rygg mm inte tränade så mycket Sport JJ.
En av de personer som jag lärt mig otroligt mycket av är Martin Janson. Första gången jag träffade Martin var i samband med ett teknikseminarium jag höll i Göteborg 2003. Martin hade svart dräkt, jag tänkte ninja och mycket riktigt var han fd ninjutsu utövare som bytt till shootfighting. Vi körde en omgång och jag lyckades efter mycket ansträngning dra ut honom på ett armlås. Det skulle komma att bli sista gången på mycket länge jag lyckades med det. Martins utveckling skedde med raketfart och idag är han en fantastiskt svartbälte och en stor inspiratör och kompis till mig. Vi ha utbildat oss till elittränare tillsammans under två år, håller utbildningar inom Dynamix tillsammans och har även tränat en hel del ihop genom åren. Ingen kan som Martin förklara teknikernas syfte och att bara se honom röra sig gör att man får en förståelse för både tekniken och varför man ska träna BJJ. Tack Martin för att du är så grym och lär mig så mycket!
Nuförtiden ser jag mig själv i första hand som instruktör och coach även om en del av mig verkligen hade velat tävla mig till mitt svarta bälte. Tyvärr håller inte kroppen just nu för någon ordentlig tävlingssatsning och jag kan även känna att jag är klar med att tävla, jag har gjort det i 15 år utan stopp och det får räcka, trodde jag. Men så kom ett litet sug i början på 2010 att testa mina kunskaper och jag ställde upp i Stockholmen Open i brunbältesklassen. Det blev bara en match mot Joachim Christenssen och jag vann på poäng och var helt slut efteråt. Tekniken fanns men tyvärr ingen kondition…
Den 16 April hoppas jag kunna testa mina nya svarta vingar, då ska jag och brorsan ut på äventyr
MÖRKER I LJUSET
Halvdramatisk titel kanske… Har kännts en aning mörkt sista tiden i mitt annars ljusa liv och en del av mig vill skriva utläggande om det men jag orkar inte älta det mer. Kortfattat så har en kombination av mycket jobb och en känsla av att inte hinna med allt som ska göras blandats med 11års ständig värk i kroppen och det har yttrat sig ganska ordentligt sista tiden. -”Blir du inte deppig”, frågade min husläkare när jag var där i fredags för att återigen få nya tider för nya röntgenbilder för nya besök hos läkare för min gamla rygg. – Nej jag blir ju inte det men det kanske är det som behövs för att jag ska få ordentligt hjälp, tänkte jag för mig själv. Nej det är oftast ok svarar jag, men nu måste jag få en förändring på detta, kan inte fortsätta ha ont i ryggen och kroppen mer. Detta är en del av processen att må bättre.
Har varit på en funktionsanalys på Omni4 och den gav väldigt mycket och på Torsdag är första PT timmen bokad, här ska tränas fast denna gång på rätt sätt, med rätt stimulans och fan om det inte ska kunna bli ordning på denna, en gång välfungerande kropp. Kommer samtidigt söka hjälp av ryggspecialister för ryggen och se om jag kan få en operation då det känns som enda utvägen, på 11 år borde ett diskbråck ha torkat ut…
Julen var lugn och tillbringades i Linköping, hemma, på dojon och med en snöskyffel i handen. Efter en omgång med spaden så började problemen med kroppen igen och växte i samma takt som snödrivorna och helt plötsligt så var jag tillbaka på ruta ett med kroppen. Hade bestämt mig för att ladda batterierna ordentligt under julen då hösten var jobbig på jobbet (märkligt att det nästan är samma ord). I höstas var första gången som jag upplevde det jag vet att många känner, att det är jobbigt att jobba. Att det finns ett motstånd att gå till jobbet. Jag har aldrig kännt så, alltid sett fram emot att jobba och speciellt de sista åren då jag numera jobbar med det jag tycket är allra roligast och har ett fantastiskt jobb som jag älskar. Under en period i höstas var det inte så, jag hade för mycket att göra då jag från en dag till en annan hade dubbla arbetsuppgifter och varje dag fylldes med stress av att hinna med jobbet, familjen och livet. Därför försökte jag ladda under julen och såg fram emot det nya året och en nystart. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men nu håller de på att vända och jag känner att ny energi är på väg.
Snart ska vi åka till solen, en vecka på Teneriffa med hela familjen. Ser verkligen fram emot det och mina fantastiska barn och fru är lika laddade som jag. Har ambitionen att träna 1timme varje dag för att sedan njuta av sol och all inclusive, vi får se om jag lyckas med det. Har idag införskaffat nya “löparskor” som jag planerar att inviga på semestern. Pernilla tyckte jag såg ut som en gorilla i dem, jag ska ha dem för att jag gårilla och behöver lära mina senor och ligament att röra på sig ordentligt, vi får se vem som får sista skrattet. Har även köpt en bluetooth högtalare från creative (D100) för sköna balkongsittningar med en bra bok på ipaden och Petters låt “Ingenstans featuring Veronica Maggio” i bakgrunden.
Idag har jag tränat ett pass för Marcelo Yogui, det va längesen vi sågs men det kändes inte. På kvällen blev det en väldigt god middag med Ralf, Linda och Jesper hemma hos Kaj, ja restaurangen heter så.
Nu sitter jag med ipaden i knät, lyssnar på Adeles fantastiska låt Someone like you och känner att min text framstår som skriven på fyllan men så är inte fallet, spiknykter men med en känsla av hög närvaro. Tack för mig, god natt.
LILLA JULAFTON
Torsdag den 15:e December är lilla julafton, det vet ju alla…
Idag dök de upp, jag återkommer med fullständig rapport framöver.
