UTBILDAD ELITTRÄNARE

Länge sedan jag hunnit blogga, den sista tiden har varit väldigt intensiv och händelserik. Förra helgen var jag ensam med tjejerna då Pernilla var i London. På fredagen var det skönt fredagsmys , och på lördagen blev det Andys lekland och fullt ös i några timmar. Blicken på tjejerna när de fick härja loss var riktigt härlig och vi hade några riktigt snabba åk i ruschkanorna (märkligt ord). Helgen gick ganska fort och det var härligt att få spendera mycket tid själv med tjejerna.

Glasspaus!

Starten på veckan innebar att jobba undan mycket för Onsdag-Fredag har jag gått sista delen av Elittränarutbildningen. Två år och tolv tillfällen senare så är nu utbildningen över. Det har varit otroligt givande och jag har sett fram emot varje tillfälle och att få träffa alla duktiga och trevliga klasskompisar. Extra kul har varit att jag och Martin (Janson) har träffats så regelbundet och vi har haft väldigt trevligt på kvällarna och hunnit prata mycket. Detta tillfälle innehöll mycket föredrag från de i klassen varvat med två inspirationsföreläsningar om KBT och en föreläsning av Fredrik Sträng om klättring och metaforerna kring att bestiga berg och att vara ledare eller utövare. Sammantaget har de två åren varit väldigt givande, jag har lärt mig massor med nytt, uppdaterat gammal kunskap och börjat tänka i lite andra banor kring redan valda sanningar. Det har varit en nyttig upplevelse och jag hoppas kunna fortsätta ifrågasätta mitt eget ledarskap och hela tiden försöka att bli duktigare som ledare. “Still confused but on a higher level…”

Det som dock satte allt i perspektiv var när jag var och hämtade på dagis i Tisdags och möts av en gråtande Julia som ramlat högt från ruschelkanan och rakt ned på stenhård sand. Efter mycket smärta och gråt så får jag hem henne och hon somnar direkt i soffan med mycket smärta från axeln och jag kände en viss oro över att allt inte stod rätt till. Hon sov sedan hela kvällen och dagen efter kommer hon inte upp ur sängen och har väldigt ont. Pernilla fixade en tid på Nacka sjukhus och jag åkte hem från utbildningen och åkte med upp till sjukhuset. Väl framme får vi träffa en doktor som skickar oss vidare på röntgen. Röntgenbilden talade sitt tydliga språk, nyckelbenet av. Ett snyggt rent brott utan flisor så det kommer att läka fint men det förklarar varför hon hade så ont…

På Torsdagkvällen var det avslutningsmiddag på Bosön, jag och Janson hann med ett SW pass innan och det var skitkul även om jag föredrar att brottas med gi. Middagen var jättetrevlig men det kändes lite vemodigt att det var sista gången man träffade alla på det här sättet. Men som sagt jag är jätteglad att jag har gått utbildningen.

Nu är det snart Måndag igen och jag har mycket att göra den här veckan med start direkt i morgonbitti. Nu ska jag betala lite skatt och moms och sedan helst träna lite, vi får se hur det blir med det, har varit alldeles för lite av den varan på sista tiden. Hepp! Hepp!